2/10 - 5/10

Den 2 oktober åkte jag, som jag redan skrivit, till Umeå för att träffa Christoffer.
Det var riktigt nervöst några dagar innan jag skulle åka, och även samma dag jag skulle åka.
När jag kom på tåget från Motala skickade jag iväg ett sms och talade om att jag var påväg upp.
Det var riktigt långtråkigt. 5timmar på det tåget upp till Gävle.
Väl framme i Gävle blev det tågbyte. Jag var jätte rädd för att komma på fel tåg! men jag kom rätt ;)
Satt vid 4-plats, och snett framför mig hade jag en alkis eller nått. Han tog först i hand och presenterade sig å sa "välkommen kompis". Jag bara skrattade åt honom å tyckte han var lite smårolig. Sen pratade jag i telefon med min Moster .. då satt han å sa till mig att jag skulle hålla truten istället. Jag blev jävligt irriterad på honom, men sa ingenting till honom. Han hade sin tjej med sig som sa "ser du inte att hon pratar i telefon, låt henne vara!"
Tack och Lov för det.
Iallafall, Det tåget skulle gå till Härnösand, men kom bara till Sundsvall pga tekniska fel.
Så från Sundsvall fick jag ta bussen som jag egentligen skulle ta från Härnösand.
Eftersom jag är så osäker som jag är , när jag är ute och far på egen hand, så kände jag att jag var tvungen att fråga någon. Så såg jag en tjej, som satt i samma vagn som mig på tåget. När hennes biljett skulle kontrolleras på tåget hörde jag att hon skulle till Umeå.. så jag frågade henne lite snyggt "Ursäkta, ska du till Umeå?"
Och, jaa, det skulle hon ju. Så hon och jag höll ihop hela vägen från Sundsvall till Umeå.
Vi pratade en massa, samt kollade på film.
När jag nästan var framme ringde Christoffer till mig. Jag missade hans samtal, så jag ringde upp.
Pratade med honom hela den sista biten tills jag var framme vid busstationen och såg var han satt.
Han kom fram till mig när jag klev av bussen, och jag gav honom en kram.
Jag skulle säga hejdå till tjejen som jag tillbringade mina 4timmar på buss med.. och just då kom det fram att hon och Christoffer hade jobbat ihop. haha.. ganska kul ;P
Iallafall.. Vi började vår promenad hem till honom och jag pratade med mamma i telefon för att tala om att jag var framme och att jag levde.
När vi kom hem till honom kollade vi lite på tv, små pratade å "lärde känna" varandra, om man nu kan kalla det så? haha jag vet inte.
Trevligt var det iaf!
Och jag kan säga att det var verkligen värt alla timmar på buss/tåg! Utan tvekan.
Jag trodde jag skulle vara ganska blyg när väl första mötet skedde, men snarare tvärt om tyckte jag.
Jag kände mig bekväm med honom, och kände att jag kunde vara mig själv.
Efter en underbar helg tillsammans med Christoffer blev det hemfärd med Bussen från Umeå till Sundsvall kl 08.05 på Söndags morgonen.
Vi sa hejdå till varandra, och jag klev på bussen.
I stort sett hela bussresan pratade jag med min moster i telefon. Jävligt snällt av henne att ringa upp mig och hålla mig sällskap!<3
Men, det var den läskigaste bussresan jag någonsin varit med om!
Precis innan vi skulle åka över en bro, kände jag hur det blåste ute och att bussen svajade lite.
Men jag tänkte inte mer på det, förns tanten på bussen sa i högtalaren att vi passagerare borde ta på oss säkerhetsbältet.
DÅ blev jag rädd!
Bältet åkte på ganska så fort! , och jag satt lutad mot fönstret, för jag kände hur bussen lutade åt höger ,(jag satt på vänster sida).. och det gjorde inte saken bättre att det var en dubbeldäckare vi åkte heller.
fy säger jag bara. Jag trodde helt ärligt att bussen skulle vippa. Då hade jag förmodligen fått panik.
Väl framme i Sundsvall, efter det hemska bussresan, skulle jag byta till tåg.
Denna gången fick jag bättre plats i en ganska så lugn vagn ändå. Mycket skönt.
Pratade med Christoffer i telefonen =) men det bröts hela tiden, eftersom det var en jävla massa tunnlar på den sträckan.
Sen kom jag till Gävle, då var det dags för tågbyte.
Fick vänta ca 20minuter innan tåget kom in till stationen.
Men när väl tåget kom in och jag kom på , fick jag en ganska bra plats. så jag bredde ut mig för att slippa ha någon bredvid mig så jag kunde sova lite.
Sov väl i ca 20minuter eller så. Vaknade av att jag snarkade. Liiite Pinsamt kanske.
5 timmar på tåg från Gävle till Motala var riktigt segt!
Men, jag tror det var i Falun eller Borlänge, kom det på massvis med folk, och det var ont om platser. Så jag blev illa tvungen att flytta mina saker och få en människa bredvid mig.
Jag var blev sjukt kaffesugen under resan. Men jag kunde inte köpa kaffe.
Jag satt innerst, och kvinnan som satt bredvid mig sov... så jag fick snällt vänta tills hon vaknade.
Jag fick tillslut mitt kaffe iaf =)
Hon började prata med mig, frågade mig om allt möjligt. Vad jag gick för utbildning, vart jag skulle, var jag hade varit, om jag hade syskon, vad jag gjorde på fritiden.
Man kunde tro det var något förhör av något slag. haha
men det var faktiskt riktigt trevligt att ha någon att prata med under resan. Väl framme i Hallsberg stannade tåget för av- och påstigande. Där stod det stilla i ca 20minuter. SEGT som bara den!
Men, tillslut började tåget röra på sig och jag hade 45minuter kvar.
Dom 45minuterna var nog dom jobbigaste och segaste på hela hemresan tror jag, med tanke på min hemlängtan jag hade.
Väl framme i Motala stod mamma och väntade in mig på stationen.
Och det var så skönt att vara hemma igen, slippa sitta på tåg!
Men, jag skulle verkligen inte ha något emot att åka till Umeå igen.
Men, nu får jag vänta i 4veckor tills jag får träffa Christoffer igen.
Han kommer då hit, till motala, för att hälsa på mig =) och det ser jag fram emot riktigt mycket!
Hoppas bara att dessa 4veckor går fort.
Jag längtar <3

Så kort om allt, var det värt varenda öre och varenda minut på resan.
Jag ångrar ingenting. och skulle jag kunnat, så skulle jag gå tillbaka i tiden, till då jag var med honom.
Vi får se hur denna sagan slutar. Förhoppningsvis på ett bra sätt.

Nu ska jag ta mig en kopp kaffe och sätta mig i soffan för att kolla lite på tv, tills Christoffer är hemma från skolan igen =)
Pusss !<3<3